Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla kroppars gemensamma, väsentliga och
nödvändiga egenskap är den att hafva utsträckning. Jag
kan föreställa mig ett materiellt ting utan färg, lukt,
smak, tyngd; men jag kan icke tänka mig det utan
utsträckning.
Härmed hade nu Descartes funnit hvad som är
den faststående, allmängiltiga skillnaden mellan ande
och materie, själ och kropp. Själen är en tänkande
och viljande substans, kroppen är en utsträckt substans.
Hvarje kropp är en bestämd och begränsad
rumstorhet och ingenting annat.
Jag har ansett det nödvändigt att med en viss
utförlighet redogöra för denna Descartes’ tankegång,
ty utan denna skulle vi icke rätt kunna förstå den
uppfattning, hvartill hans skola, hans lärjungar kommo
med afseende på den antropologiska frågan om
själens förhållande till det kroppsliga hos människan;
ej heller skulle vi förstå hans egen antropologi, hvars
grunddrag jag nu vill teckna.
Före Descartes’ tid hade människotanken ännu
aldrig delat tillvaron i tvenne så skarpt skilda riken
som han gjorde. Grunddraget i hans filosofi är den
oöfverstigliga linje han drager mellan själarnas rike
och de materiella tingens. Dessa riken hafva med
hvarandra ingenting gemensamt. Ande och materie
stå mot hvarandra som tvenne af hvarandra alldeles
oberoende substanser. Själen vill och tänker. Därmed
är själens hela väsen uttryckt; och enär hvarken
vilja eller tanke intager något rum, så gör själen
det ej heller. Hon är immateriell. För henne,
lämnad åt sig själf, existerar ingen världsrymd. I och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
