Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
del af den kroppsliga världen är min lekamen och
sammanhänger med mig som är ande.
Hvarför är nu själen förenad med kroppen?
Själen är enligt Descartes ett rent tänkande och fritt
viljande väsen i och för sig. Men genom sin
förening med kroppen grumlas hon i sin klarhet och
inskränkes hon i sin frihet. Men man får därför
icke antaga, att materien är något ondt eller att
jordelifvet är följden af ett affall från Gud eller att
de kroppsliga lidelserna, med hvilka själen har att
räkna, skulle i sig själfva vara förkastliga. Descartes
framhåller tvärtom, att våra naturdrifter och lidelser
äro goda, brukbara och främjande medel för
själen, hvars egen skuld det är, om hon brukar dem
till sin skada och gör sig till deras slaf. Genom
förbindelsen med kroppen får själen skåda in i en
värld, om hvars tillvaro hon annars icke skulle hafva
en aning, nämligen Guds härliga materiella skapelse,
det kroppsliga universum, och lifvet på jorden blir
just genom de kroppsliga passionernas rätta bruk
för själen ett moraliskt öfningsfält, en sedlig skola,
i hvilken hon har att förbereda sig för kommande
af Gud henne utstakade öden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
