Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en större realitet, en högre grad af verklighet än vi
kunna tillmäta åt våra föreställningar, tankar och
fantasibilder. Realitet i sträng mening har endast
det kroppsliga, det materiella. Men när vi betrakta
den materiella världen, så finna vi allt därstädes
förgängligt. Tingen uppkomma och försvinna efter att
hafva varat en kortare eller längre tid. Alla deras
former växla och förändras. Hvad är det då i tingen,
som vi kunna tillägga den fulla verklighet, som vi
ha medgifvit och måste medgifva dem? Det kan
omöjligen vara deras former. Dessa äro sammansatta
af delar, och allt sammansatt kan upplösas. Det
bestående, oförgängliga i tingen måste då vara deras
aldra minsta, icke längre sammansatta, utan enkla
delar. Materien måste således bestå af sådana enkla
delar. Sedan man kommit till detta utslag, måste
dessa materiens enkla delar, de eviga och oförgängliga
beståndsdelarne i allt, också hafva sitt namn,
och man kallade dem atomer.
Redan den store grekiske tänkaren Demokritus,
som lefde omkring 460 år före Kristus, utbildade
läran om atomerna och tillämpade på henne
grundsatser, som än i dag gälla inom fysiken och kemien.
Sådana af Demokritus uppställda grundsatser äro
bland andra följande:
1) »Af intet blir intet. Ingenting, som är, kan
tillintetgöras. All förändring, allt skenbart
försvinnande, t. ex. då något brinner upp utan att ens
efterlämna aska, beror på förbindelser mellan materiens
minsta delar eller atomerna och på sådana
förbindelsers upplösning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
