- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 3. Föreläsningar öfver antropologi hållna i Göteborg vårterminen 1878 /
187

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-ögonblicket-]{+
ögonblicket+} verkligen bli döf, så vore det möjligt, att hon till en början icke hade en aning därom, ty därmed förändrade sig ingenting i hennes tigande omgifning. Detta bevisar, att hörselorganet [-verkligen+} kan
hvila. Men om vi däremot tänka oss en människa stående med slutna ögon i det mörkaste rum, och hon plötsligt, men
utan någon smärtsam känsla, blefve fullkomligt blind, skulle hon genast märka en stor förändring. Hon skulle nämligen upphöra att se svart, ty hon skulle se ingenting. Om vi nämligen tillsluta ögonen eller befinna oss i
ett mörkt rum, så ha vi ändå ett synfält, ett svart synfält nämligen, hvars visserligen obestämda gränser dock sammanfalla med det synfält, som det öppna ögat har. Allt, som ligger inom
detta synfält, se vi svart; hvad
som ligger därutanför se vi alldeles icke. För den absolut blinda människan finns
detta svarta synfält icke, lika litet som {+{+äro
i stånd därtill, och dessa njutningar äro dessutom,
åtminstone i+}+} de
seende människorna ha ett svart synfält för
bakre delen af sitt hufvud. Det som ligger framom hufvudet förnimmes af den absolut blinde lika litet som
det där bakom. För honom existerar hvarken mörker eller ljus. Det djupaste mörker är nämligen ännu en svag ljusförnimmelse. Hvitt och svart äro
egentligen inga färger, utan klarhetsgrader, liggande vid hvar sin
ände+} af
klarhetsskalan. Det svarta har sina grader, går öfver i ett klarare svart,
därefter+} i
grått,
och
det gråas skiftningar gå öfver i
hvitt. Fördenskull kan man
aldrig i
ordets strängaste mening, utan endast relativt, bestämma den
gräns, utöfver hvilken ögat icke längre är mottagligt för intryck starka nog att
förnimmas,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfilosof/3/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free