Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menet bar samma förklaring som den nyss gifna.
Ett omdöme, vare sig omedvetet fälldt af vår egen
själ eller af synorganen själf, blandar sig i spelet
och förändrar dess utseende. Den erfarenhet, hvarpå
detta ömdöme nu stöder sig, är den, att om alla
färger, med undantag af rödt, hopblandas, uppstår
en grönaktig hvit färgton, hvilket med andra ord
kan formuleras så: om rödt drages från hoitt, så
uppstår grönt. Och då vi nu betrakta det hvita
bref-papperet, genom hvilket det underlagda röda bladet
framskimrar utom på det ställe, där den grå
papperslappen ligger emellan, fäller vår synorgan det
omdömet: här är en hvit färg, något för mycket mättad
med rödt, för att vara rent hvit; men på en fläck
är det röda alldeles borta, och denna fläck måste
då vara grön, ty då rödt drages från hoitt,
uppstår grönt. —
Vi öfvergå nu till en annan fråga. Människan
har två ögon, således också två näthinnor inne i
synorganen, af hvilka hvardera speglar sin bild af
tingen, och likväl se vi icke dubbelt, utan enkelt:
Det högra ögat ger oss sin bild af t. ex. Gustaf
Adolfs stod på torget härutanför, då vi betrakta den;
det vänstra ögat ger oss likaledes sin, och likväl se
vi icke två stoder utan en. Hvaraf kommer nu detta?
Vår tids fysiologer äro enige därom, att saken icke
låter förklara sig af synorganens anatomiska byggnad.
Denna byggnad är nu visserligen sådan, att synnerven
från högra ögat på ett visst ställe möter och samr
manflätar sina fibriller med synnervens från vänstra
ögat, hvarefter de åter skiljas och ingå i hjärnan;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
