- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 3. Föreläsningar öfver antropologi hållna i Göteborg vårterminen 1878 /
231

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och som under namnet ragl är skildradt af flere
resande, utförligast af grefve Escayrac de Lauture. Det
abnorma tillståndet griper här oftast synsinnet,
mindre ofta hörseln, än mer sällan de öfriga sinnena,
samt förekommer mest hos personer, som lida af
bloduppstigning åt hufvudet, men äfven hos andra
ökenresande, i synnerhet på fastande mage eller då
samum blåser. Man ser därunder alla föremål
fantastiskt förvandlade eller ofantligt förstorade, hvilket
senare kommer sig af de påskyndade pulsslagen och
de påskyndade förnimmelserna. Smärre stenar på
marken förvandlas till klippor eller hus; fotspår vidga
sig ut till ängar; skuggor i fjärran se ut som djur
eller som hålvägar mellan klippor. Månskenet
stegrar allt, och man tycker sig se förbitågande hjordar,
karavaner, krigarskaror. Ibland ser man murar midt
framför sig, tvärs genom hvilka man går. Allt efter
som man öppnar ögat mer eller mindre, ändrar
allt sin form. När hörseln gripes af samma
tillstånd, förnimmes vinden som vilda förtviflansrop, och
en fallande jordklimp dånar som åskan. Lauture
själf led så väl af hörsel- som synillusion, då han i
öknen öfverfallits af ragl. Han tyckte sig en natt
höra en kvarn, men upptäckte slutligen, att bullret
kom från de svängande tofsarne i hans gördel. Midt
under allt detta kunde han dock tänka redigt, räkna
och skrifva. Han gjorde sina anteckningar som
vanligt, ehuru notisboken förekom honom som ett stort
album med vackra teckningar, och ehuru han vid
skrifningen måste trefva ut efter bladet och sålunda
låta sig leda af sitt känselsinne, som bibehöll sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfilosof/3/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free