Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre föreläsningar öfver antropologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
net och det närvarande ögonblickets bekymmer, då
blir svårmodet gärna den rådande stämningen.
Därför är ungdomen oftast tillgänglig för glädtighet, den
mogna åldern för svårmod, och hos djupare anlagda
naturer är öfvergången från den ena lefnadsåldern
till den andra vanligen åtföljd af tungsinthet eller
vemod. Hos sådana naturer kan till och med
öfvergången från gosseåldern till ynglingaåldern kännas
som en förlust, ja som förlusten af en lycka, som
ingenting kan ersätta. De ytligare naturerna hälsa
denna öfvergång med glädje; de se sig ur hemmets
och skolans bundenhet försatta i friare lefnadsvillkor;
de tycka sig med mer utvecklade kropps- och
själskrafter ha vunnit en större betydenhet och kunna
göra mer sin egen vilja gällande, och de vinkas
dessutom af njutningar, som äro för gossen okända;
men icke dess mindre finnas fint anlagda skaplynnen,
som genast vid inträdet i ynglingaåldern sakna
barn-domslifvets sköna fantasivärld och nedstämmas af de
erfarenheter de göra, sedan de lämnat hemmets
sedligt rena luftkrets.
Ju äldre människan blir, ju bestämdare hennes
lefnadssaga redan tecknat sina konturer, ju mer
hennes lif är ett förflutet lif, uppsamladt i minnet, dess
vissare kan hon, om hon icke är andligen förblindad,
uttala domen öfver sig själf, och domen kan varda
dess strängare, ju högre fordringar hon efter hand
lärt sig ställa på den mänskliga personligheten,
framför allt på sig själf. Ej under då, om mannaåldern
redan ur denna synpunkt är stämd för svårmod.
Här visar sig då också vikten af att äga ett någor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
