Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre föreläsningar öfver antropologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lunda vackert lif bakom sig. Lyckligtvis är det så
ställdt, att afstånd i tiden verkar som afståndet i
rummet; det breder sig milda idealiserande förtonande
färger öfver så väl det ena slags afståndet som det
andra. Därför finnes det de, som knappt känna
glädje annorlunda än i minnet, äfven då detta är en
veblandad glädje. Men på bottnen af vemodets
dunkla flod ligger mången pärla. Det kan ligga en
njutning äfven i sorgen, såsom redan den romerske
skalden Ovidius anmärkte: est qucedam dolendi
vo-luptas.
Glädjens och sorgens naturhistoria visar för öfrigt
många underliga drag. De fördela stundom på
sällsamt sätt vårt föreställningslif sins emellan. Det är
en bekant sak, att komiske skådespelare ofta plågas
i hemmet af tungsinthet, att gallsprängde recensenter,
som nyttja pennan till pinoredskap för dem, som de
kritisera, kunna i det personliga umgänget vara helt
fridsamme och beskedlige; att filosofer, som till
teorien äro optimister och ej endast tro med Leibniz,
att denna värld är den bästa möjliga, utan också
tro på alla missljuds bortdöende i en slutlig
världs-harmoni, kunna vara mycket missbelåtne och dystre
i det praktiska lifvet. Den som skald så
skämtsamme Ariosto var sluten och skumsinnt i umgänget
med andra; den som filosof så förtvifladt
pessimistiske von Hartmann lär åter vara en gladlynt,
med sina lefnadsomständigheter förnöjd natur.
Då det nyss yttrades, att människolifvet från
att likna en klar morgon öfvergår till en kvalmig
middag och en mulen afton, så gäller detta lyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
