Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre föreläsningar öfver antropologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niskans själfkänsla smekes redan då hon ser sig vara
föremål för andras uppmärksamhet. Samma känsla
höjes vid åsynen eller bruket af sådana föremål, i
i hvilkas användande hon kan göra sina krafter, sina
insikter, sin skicklighet gällande. Ryttaren erfar
denna känsla, då han stiger till häst, soldaten, då
han fattar sina vapen, den skicklige slåtterkarlen, då
han i spetsen för de andre lyfter sin lie.
Medvetandet om en bärgad ställning, framför allt om en
själf förvärf vad rikedom, likasom också tanken på
människor, som underordna sig oss, bero af oss,
be-höfva vårt beskydd, plär gifva åt denna känsla ett
fast underlag. Arbetet är själfkänslans bästa skola,
och arbetets beskaffenhet plär också ge olika
människors själfkänsla en olika skiftning. Plikten att
sörja för andra har ofta väckt en slumrande
själfkänsla till lif, hvarför också familjefäder vanligen
äro bättre skolade för lifvets kraf än ogifte män.
Hos mången utvecklas själfkänslan af den ställning
han intager i lifvet. Det finns ämbeten, som i viss
mån uppfostra sina innehafvare, emedan de nödga
dem till ett bestämdt regleradt handlingssätt och
borga för dettas framgång. Man har anmärkt, att
mången har genom att beklädas med en hedersplats
blifvit en hedersman.
En vilseledd själfkänsla, som skapar en med
förträffligheter utrustad fantasibild af det egna jaget
och förälskar sig däri, kalla vi egenkärlek. Den kan
förefinnas äfven hos de mest vanlottade människor
och i alla lefnadsvillkor. Hos människor, som föga
gynnats af ödet, är egenkärleken ofta af en utma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
