Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bud, så väl trossatser som ceremonielföreskrifter,
utan åtskillnad blandade med allmänna sedliga bud
ocb nationalpolitiska stadgar. Det kunde icke heller
vara annorlunda. Människans själfviska begär äro
ju så starka, att den känsla, som hon har af
sedliga plikter, af skyldigheter emot sina likar, måste
förekomma henne själf som något henne pålagdt af
en öfversinnlig makt och måste till en början få sin
helgd och sin gällande kraft i form af gudomliga
uppenbarelser, som i trots af all själfviskhet måste
åtlydas. Men tydligt är också, att uppfattningen af
det sedliga måste lida i längden på denna
sammanblandning af religiositet och sedlighet, och det i
samma mån som religionen själf är uppblandad med
sinnliga elementer. Begreppen om godt och ondt
kunna svårligen klarna, så länge ceremoniösa
handlingar, som i sig själfva äro utan all sedlig
betydelse, anses lika viktiga och förpliktande som de
sedliga buden själfva. Mångfaldiga exempel härpå
möta oss i persernas heliga lag, Zendavesta, likasom
också i den mosaiska lagstiftningen och i
katolicismens kyrkliga verk.
Härmed förknippar sig en annan olägenhet af
betänklig art. För den fromma känslan, som är
riktad på det öfversinnliga och oändliga, kan, där hon
icke är förenad med en klar uppfattning af det
sedligas betydelse, en stor del af de mänskliga
lef-nadsförhållandena synas tillhöra ett profant område.
Exempel därpå ha vi i det katolska munkväsendet
och delvis äfven i den protestantiska sekterismen
med dess kända obenägenhet eller likgiltighet mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
