- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 4. Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi. Hållna i Göteborg höstterminen 1878 /
21

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

känslorna och böjelserna uppträda, öfverröstande det
i samvetet hviskande pliktmedvetandet, ställer på
pliktmedvetandets sida, till dess hjälp och stöd, en
annan böjelse, en som kan varda den mäktigaste af
alla, nämligen kärleken till Gud, och hon uppreser
den sedligt kämpande, när han fallit; och då det
ideal af fullkomlighet, som han eftersträfvar, synes
honom i detta lif oupphinneligt, tröstar hon honom
med utsikten till evigheten.

Med dessa ord har jag velat antyda så väl
vä-sensgemensamheten som åtskillnaden mellan religion
och moral. Deras väsensgemenskap och deras
riktning mot samma mål äro också förkunnade i
kristendomens urkunder. Där heter det, att »den som
älskar Gud, han älskar ock sin broder», hvilket vill
säga, att den sant religiösa människan därmed äfven
är moralisk. Men kristendomen är icke ensidig nog
att hålla sig därvid. Han förkunnar äfven — hvad
som alltför ofta förbises — att den moraliska
människan tillika är religiös, att det moraliska rent som
sådant har i sig ett religiöst element, äfven om detta
skulle vara omedvetet för den sedligt sträfvande
människan själf. Detta framgår klart och tydligt i
Jesu liknelse om den yttersta domen. De rättfärdige,
till hvilka domaren säger: »kommen, I min faders
välsignade!», förvånas, när de från hans läppar
förnimma, att det är han själf, som de klädt, mättat
och vederkvickt, när de klädde, mättade och
vederkvickte sina fattiga likar, när de med andra ord
följde samvetets bud. utan tanke på himmelsk lön.
De orättfärdige åter förklara, att om de vetat, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:41:50 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfilosof/4/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free