- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 4. Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi. Hållna i Göteborg höstterminen 1878 /
26

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är enligt Kant upphofvet, det enda upphofvet till allt
godt och allt ondt.

Nu är det vidare ett faktum, att den mänskliga
viljan handlar i enlighet med medvetna föreställningar,
med andra ord, att människan låter sig leda ej
endast af dunkla omedvetna drifter eller instinkter,
utan äfven af förnuftet. Hvad kan nu ändamålet
därmed vara? Djuren — i hvarje fall de lägre
djuren — följa sina dunkla drifter, och dessa äro dem
alldeles tillräckliga för uppfyllandet af deras
ändamål, som är själfuppehållelse, uppehållelse af släktet,
njutning af deras dunkla existens. Om nu människan
icke hade något annat ändamål än detta:
själfuppehållelse, yttre välbefinnande, njutning af sin tillvaro,
så hvartill tjänade förnuftet, då ju den dunkla, men
riktigt träffande instinkten är för ett sådant mål ett
vida säkrare medel än det öfverläggande, tvekande
och ofta vilsegående förnuftet? Jean Jacques Rousseau
har icke utan skäl påstått, att förnuftet med all den
bildning och sedeförfining, med alla de uppfinningar,
konster och vetenskaper, som det alstrat, dock icke
har gjort människorna lyckligare. Fastmer har den
fortskridande bildningen ökat de mänskliga behofven,
tusenfaldigat det bittra i striden för tillvaron och
minskat den tillfredsställelse, den belåtenhet med
äfven en ringa lott, hvarförutan föga lycka kan gifvas
här i världen. Förnuftet har således icke främjat den
mänskliga lyckan. Men då förnuftet lika väl som
instinkten måste hafva ett ändamål, så måste vi på
grund häraf draga den slutsats, att antingen har
förnuftet förfelat sitt ändamål, eller också är detta än-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfilosof/4/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free