Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken han ansåg följa a! Kants låra i denna punkt.
Epigrammet har formen af ett samtal. Den ene af
de samtalande har samvetsskrupler och säger:
»Gärna jag tjänar en vän; men tyvärr — jag gör
det med nöje.
Därför jag säger mig själf: du är ej dygdig, min
vän!»
Den andre svarar:
»Då finns ett råd, ett enda: försök alt vännen
förakta
Och att med afsky sen göra mot vännen din
plikt.»
Men, som Kuno Fischer, Kants historieskrifvare,
riktigt anmärker, träffar epigrammet, så kvickt det
är, icke hufvudet på spiken. Ty då Kant säger, att
en handling, äfven om hon är pliktenlig och göres
af böjelse, fördenskull icke är moralisk, emedan
viljan måste bestämmas af plikten och icke af
naturliga känslor och drifter, så har han därmed äfven
sagt, att viljan lika litet må bestämmas af afsky som
af böjelse. Kant menar, att det i moraliskt afseende
gör hvarken till eller ifrån, om viljan omfattar
plikten gärna eller ogärna; allt beror däremot på att
plikten är den afgörande bevekelsegrunden. Och
här-uti har Kant ovillkorligt rätt. Endast däruti har han
orätt, att han, såsom vi längre fram skola se, ställer
plikten och den naturliga böjelsen, människans högre
och människans lägre natur, i oförsonlig fiendskap
till hvarandra. Han anser ingen försoning mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>