- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 4. Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi. Hållna i Göteborg höstterminen 1878 /
33

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samma bevekelsegrund. Med andra ord:
bevekelse-grunden är god, om han är duglig att gälla som en
allmän lag i människornas vilja. Egoisten kan aldrig
vilja, att den själfviska bevekelsegrund, som
fram-drifver alla hans handlingar, må varda en sådan
inre allmängiltig uteslutande lag inom alla andra
människor; han inser väl, att hans egen maxim är
oduglig därtill, emedan den då skulle upplösa alla
samhällsband och tillintetgöra honom själf.

Kant öfvergår nu till en närmare förklaring af
hvad sedelagen är. Människan är ett förnuftigt väsen
och har som sådan sedelagen immanent uti sig. Men
hon är äfven ett sinnligt väsen, som jämte sedelagen
har andra mäktiga driffjädrar för sin vilja, efter hvilka
hon kan bestämma sig. Och så måste det vara, ty
om sedelagen uppträdde som en ovillkorligt tvingande
naturlag inom henne — om med andra ord sedelagen
vore för människans vilja hvad tyngdlagen är för
kropparne, då vore människan alldeles ofri, och om
någon moralitet och tillräknelighet kunde då icke vara
fråga. Då naturlagen likasom ropar: du måste, så
hviskar sedelagen i vårt samvete: du bör! Sedelagen
befaller och nödgar, men tvingar icke. Hvarje
personligt väsen bar sitt ändamål i sig själf, har värde just
som person; endast saker, men icke personer, få
brukas som blott och bart medel för andras ändamål.
Sakernas värde är endast relativt; men personernas
värde är absolut. Människovärdet har intet
marknadspris; det är oförytterligt, kan icke ersättas eller
uppvägas af något annat. Sedan Kant utförligt visat
detta, kan han då också närmare bestämma hvad

Filosofiska föreläsningar. IV. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfilosof/4/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free