Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturliga böjelse någonting så sympatiskt som
medlidandet, ej kunna kallas moraliska i ordets verkliga
mening, äfven om de till utseendet äro pliktenliga.
Sådana handlingar kunna vara legala, men äro icke
moraliska.
Men för att kunna verka som driffjäder, som
bevekelsegrund i vår vilja, måste sedelagen varda
någonting annat än en ren begreppssak. Han måste
göra sig förnimbar äfven i form af känsla. Han
måste stiga ned från de klara begreppens höjd och
sänka sig in i djupet af människans känslovärld, för
att där bekämpa hela denna här af sinnliga känslor,
drifter och begär, som annars uteslutande behärska
vår vilja. Och detta gör sedelagen i det han fostrar
den känsla, som kallas pliktkänsla, aktning för
sam-vetslagen. I samma mån som denna känsla vinner
i styrka, verkar hon inskränkande på själfviskheten,
förödmjukande på egenrättfärdigheten. Hon verkar
därmed förlamande på de bevekelsegrunder, som
hindra människans utveckling till ett moraliskt väsen.
Men detfa kan icke ske utan ständig strid med våra
naturliga böjelser. Det må vara lyckligt, om någon
af dessa våra naturliga böjelser öfverensstämmer med
vår pliktkänsla; men vi få icke inbilla oss, att denna
tillfälliga öfverensstämmelse mellan den naturliga
böjelsen och pliktkänslan bidrager till handlingens
moraliska värde; ty vi hafva att fullgöra pliktbudet
för pliktens egen skull, och vi ha att fullgöra det,
äfven om vår naturliga böjelse sätter sig däremot.
Det pliktenliga viljandet för pliktens egen skull
är hvad man kallar dygd, när man nämligen be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
