- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 4. Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi. Hållna i Göteborg höstterminen 1878 /
41

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

människans utveckling till sedlighet — men han hade
fullkomligt rätt uti att varna mot förblandningen af
medlidande och pliktkänsla. Och därtill kommer,
att om han sätter intet värde på medlidandet som
affekt, så sätter han ett dess större på medkänslan
såsom tjänande den praktiska människokärleken, på
humaniteten, som med Kremes i Terentii komedi
säger: »Jag är människa och anser intet mänskligt
vara mig främmande». Pliktkänslan, säger Kant,
gör rätt uti att söka sig en bundsförvandt i detta
sinnelag, som står öppet både för andras lidanden
och andras fröjder, ty det är det sinnelag, hvari vi
hafva lättare för att göra välviljan till vår
bevekelse-grund och andras lycka till vår plikt. Den endast
på patologiskt medlidande grundade
människokärleken slår lätt öfver till sin egen motsats, om hans
böjelser icke besvaras, om hans välgärningar lönas
med otack; hvaremot den på pliktmedvetandet stödda
människokärleken förblir sig lika i alla skiften,
emedan han handlar för pliktens skull, men hvarken
för att behaga sig själf eller andra. Han kan så
godhet och skörda hat och ändå i trots af alla vidriga
erfarenheter stå fast och orubblig.

Det är icke min mening att här närmare ingå
i enskildheterna af Kants pliktlära. Af hvad jag
redan sagt följer det af sig själf, att den stränge
moralisten under intet villkor ansåg en osanning
vara berättigad. Att i allt vara sannfärdig, att aldrig
fläcka sig med en lögn, det är enligt Kant en
skyldighet, som människan har mot sin egen mänskliga
värdighet, mot sitt eget öfversinnliga väsen. För

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:41:50 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfilosof/4/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free