Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att vedervåga lifvet hellre än sin moraliska
personlighet. Detta kan fordras af en man. Hvad kvinnan
vidkommer, har kanske skalden på ett mer
öfver-tygande sätt än någonsin filosofen löst problemet.
Den sedliga högheten hos Göthes Iphigenie framstår
ju i sin mest gripande skönhet i det ögonblick, då
hon offrar sin syskonkärlek och allt timligt på
sanningens altar och lägger sitt och sin broders öde i
gudarnes knän hellre än att låta en osanning smitta
sina rena läppar. Lögnen, säger hon, befriar icke
hjärtat, så som det sant talade ordet gör det. — Vår
alldagsmoral må bäfva för ett sådant offer; men
sedelagen är en lag, hvars börda ej är ljuf, hvars
ok ej är lätt; och ju mindre vi pruta på hans ideala
kraf, dess djupare känna vi med oss själfva vår
svaghet och behofvet af Honom, som varkunnar sig
öfver syndare.
Dygden är icke medfödd; hon måste förvärf vas
därigenom att man lär känna henne, och därigenom
att man öfvar henne. Därför lägger Kant den största
vikt vid att fastställa en uppfostringsmetod, hvari
den moraliska tukten ingår som det väsentliga. I
sträng mening kan man aldrig göra en annan
människa moralisk; ty sinnelaget är hvars och ens egna
innersta vara och aldrig ett verk af främmande
hand. Men genom uppfostran kan man dock skapa
de villkor, som äro gynnsamma för den egna sedliga
utvecklingen. Den som motståndslöst ger efter för
hvarje retelse, följer hvarje intryck, går hvarje fara
och hvarje plåga ur vägen, han är ur stånd att handla
pliktenligt. Därför är en viss härdning af nöden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
