Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I de föregående föreläsningarna bar jag
redogjort för Kants morallära. Vi hafva därvid sett,
huru bestämdt Kant skiljer mellan å ena sidan det
moraliskt goda och å andra sidan det oangenäma,
det nyttiga, det kloka eller hvad annat som, med
undantag af den i vårt förnuft inplantade sedelagen,
kan göra sig till bevekelsegrund för våra handlingar
och till pröfvosten på dessa handlingars värde. Kant
fäster naturligtvis stort värde äfven på det kloka
handlandet; han vill, att människan skall uppfostras
så väl till klokhet som till sedlighet; men på samma
gång varnar han för den ödesdigra förblandningen
af den ena och den andra och inskärper, att det
moraliska omdömet öfver en själf och öfver andra
är den högsta måttstock, efter hvilken vi kunna bedöma
våra bevekelsegrunder och handlingar. Att vara
klok är godt; att vara god är bättre eller, rättare, det
allra bästa. Mången klok handling är icke moralisk,
och mången moralisk handling är icke klok. Men i
samma mån som den i människan lefvande
sedelagen kommit till hennes medvetande, känner hon sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
