Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af en inre röst manad att gilla äfven den moraliska
handling, som icke är klokt beräknad. Att midt i
vintern springa i vattnet för att rädda en
drunknande är helt visst icke klokt, allra minst om den
som gör det är mindre härdig eller kunnig i
simkonsten; men sedelagen nödgar oss att kalla en
sådan handling god, om bevekelsegrunden uteslutande
varit den drunknandes räddning, till och med om
den drunknande sedermera skulle visat sig vara en
till döden dömd mördare, hvars död kunde
betraktats som för samhället nyttig. Kants sedelära
öfver-ensstämmer sålunda fullkomligt med
människosläktets egen inre psykologiska erfarenhet och har i alla
historiska tider gjort det ända därhän, att mången
författare, i likhet med Thomas Buckle, hänvisande
på de moraliska omdömenas likhet i alla tider och
hos alla historiska nationer, förnekat, att ett
framåtskridande i sedlig uppfattning ägt rum eller kan
äga rum.
Å andra sidan har det funnits och finnes det
författare, som framhållit, att samvetet i olika
länder, tidsåldrar och nationer icke fört ett och samma
språk. Grekernas moral var i åtskilligt olik vår
egen; spartanernas moral tillät handlingar, som
ate-names moral afskydde. Den engelske filosofen Locke
redogör i ett af sina arbeten för en massa seder och
bruk hos österländska och vesterländska folk, hvilka
seder och bruk af dem ansetts heliga, men
förekomma vår egen moraliska känsla rent af rysliga,
och denna samling kan af våra dagars etnologer
betydligt ökas. Denna upptäckt, att det icke gifves
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
