Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mordet på sin vän Klitus vred sig på golfvet i
samvetskval, inträdde till honom en filosof, Anaxarkus,
och lugnade honom med vid pass samma
tröstegrunder som Ludvig XIV:s biktfäder tillämpade.
I dessa båda exempel, Alexander och Ludvig,
skilda från hvarandra genom två årtusen, se vi å
ena sidan den eviga och outrotliga sedelagens
verkan i deras ängslade samveten, men å andra sidan
äfven sedelagens öfverröstande genom andra
stämmor, uppenbarande sig i hänvisning till en
allsmäk-tig, öfver allt godt och ondt höjd vilja. Redan dessa
exempel, ehuru individuella, kunna tjäna till
belysning af frågan, hvarför en allmängiltig moralkodex
icke är tillfinnandes som erkändt giltig bland alla
tider och alla folk. Sedelagen har aldrig verkat
ensam för sig; inom den enskilda människan har han
att göra sig hörd bland tusen öfvermäktiga röster,
som äro sakförare åt hennes naturliga själfviska
böjelser; och inom tidsåldrarne och folken har han att
kämpa sig fram till en oangriplig och tryggt
bjudande ställning gent emot vidskepliga föreställningar,
religiösa stadgar, statutariska påbud, falska filosofem,
som uppvuxit ur sin egen mark och likasom
öfver-höljt honom med sina slingerväxter, ofta ända till
osynlighet.
För att förslå, huru det är möjligt, att religion
och moral, som dock i sin djupaste reala grund äro
ett och icke kunna undvara hvarandra — för att
förstå, huru det är möjligt, att de dock så ofta
kunnat komma till kollision sins emellan, så att
moralen mer än en gång nödgats se sin farligaste fiende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
