- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 4. Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi. Hållna i Göteborg höstterminen 1878 /
74

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

folken ledsagat och ledsaga sina böner till
himmelen, bära vittnesbörd om öfvervägandet af den
ene eller den andre faktorn i den religiösa känslan:
af ödmjukheten eller undergifvenheten eller af den
mänskliga värdigheten eller upphöjdheten. Icke ens
dessa åtbörder hafva varit ett slumpens verk eller
ett verk af statutariskt godtycke. Då den bedjande
österländingen kastar sig till hela sin längd
fram-stupa på jorden, så afspeglar sig i denna åtbörd,
omedvetet för honom själf, en ensidighet i hans
religiösa känsla, nämligen undergifvenhetens faktor
blott och bart, känslan af ett absolut beroende, hvari
människans hela tillvaro ter sig som ett intet, som
något värdelöst och väsenlöst inför Guds ansikte.
Denna kroppens ställning i bönen är en symbol af
vanmaktens resignation, af den ödmjuke slafvens
sinnesstämning, som söker sin allsmäktige herres
nåd, men undergifvet mottager äfven yttringarna af
hans onåd. Helt annorlunda betedde sig greken, då
han bad. Berlins museum förvarar bildstoden af en
grekisk yngling, som tillbeder. Han står upprätt
med en ädel hållning, som får en än starkare
karakter af själfständighet och kraft därigenom, att det
hvälfda bröstet utspännes, då han lyfter sina händer
emot höjden. Hufvudet är icke nedböjdt, utan
till-bakakastadt, så att solen lyser på hans panna;
ögonen, riktade mot höjden, fördjupa sig i det
oändliga; de halföppnade läpparne uttrycka en trånad,
som Ganymeds, till ett högre mänskligt-gudomligt
lif, hvilket han synes kräfva som en rättighet för
sin naturs inneboende adel, och hans uppsträckta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfilosof/4/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free