- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 4. Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi. Hållna i Göteborg höstterminen 1878 /
107

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som gjort det hade därefter burit liket i sina armar
och lagt det ner i fördjupningen.

Kreon misstänker, att väktarne själfve låtit muta
sig till dådet af Polynices’ hemliga vänner, och han
hotar dem med hårdaste straff, om de icke kunna
bevisa sin oskuld genom att få fatt på någon annan
som gärningsman. För att kunna fria sig från denne
misstanke, uppgräfva väktarne Polynices’ lik och
lägga det för andra gången under öppen himmel,
emedan de beräkna, att den djärfve gärningsmannen,
när han erfar detta, möjligen skall återvända, för att
än en gång söka uppfylla kärleksplikten mot den
döde. Denna deras beräkning slår in. Den följande
dagen är en het solskensdag, hvarunder en
hvirfvelstorm uppstår, som vidt omkring utbreder moln af
damm och den fruktansvärda stanken från det
ruttnande liket. Medan stormen pågår, kommer någon
till stället. Väktarne höra klagorop, och när de
skynda fram, se de invid liket en kvinna, som med
offer och böner helgar det orenade stoftet. De gripa
henne och igenkänna med häpnad konungadottern
Antigone. Hon emottager dem med största lugn och
låter dem föra sig inför härskaren Kreon. Kreon,
slagen af häpnad och vrede, frågar Antigone, om
hon då icke visste, att han vid dödsstraff förbjudit
den gärning, hvartill hon gjort sig skyldig. Måhända
väntar och hoppas han, att hon skall urskulda sig
med okunnighet därom, ty då vore det honom
möjligt att frälsa hennes lif. Men hon svarar: »jag
kände ditt förbud. Huru skulle jag icke det? Det
förkunnades ju högt nog af din härold.» — »Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:41:50 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfilosof/4/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free