Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tingens mysterier, borde vara en så helig
verksamhet värdig genom en lefnad af ädla föredömen för
andra. Markus Aurelius framställer, kan man säga,
i sin person den sista ansträngningen, som den
antika mänskligheten gjorde, den sista seger den antika
mänskligheten vann i den sublima strid hon kämpade,
för att på själfbanad väg, utan bistånd af yttre
gudomliga uppenbarelser, utan hjälp af statutariska bud och
inspirerade heliga skrifter, endast vägledd af det
forskande förståndet och det i själens djup hviskande
samvetet uppnå sedlig fullkomning, själfständighet
mot det jordiska och timliga samt försoning med
Gud. Det är icke skäl, att vi i trosstolthet se ned
med medlidande, än mindre med förakt på denna
strid och på hennes vinning. Det arf vi själfve fått
genom korsets hjälte och de förpliktelser, som detta
arf pålägger oss, böra snarare stämma oss ödmjuke
vid åsynen af de sedlighetens hjältar och martyrer,
som utgingo ur Stoa Poikiles pelargångar, samt
tilllika påminna oss därom, att Gud aldrig låtit sig
vara utan vittnesbörd. Han har alltid talat i
mänsklighetens hjärta. Grekernas filosofi är likaväl som
kristendomen Hans verk, och Stoas sedelärare voro,
lika väl som Israels profeter och kristendomens
apostlar, Hans vittnen.
Nu några tänkespråk ur desse mäns skrifter.
Jag sammanställer sådana af Seneka, Epiktet och
Markus Aurelius, utan att särskildt för hvar och en
af dem anföra källan.
»Gud! ditt öga genomtränger hvarje den minsta
rörelse i mitt väsen. Du är vår fader, och den som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
