Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gas af någon annan än oss själfva. »Den vise»,
sade ju stoikerna, »är fri, äfven när han är slagen
i bojor; han är en konung, äfven då han står inför
tyrannen.» »Min kropp kunnen I döda», säger en
annan stoiker; »men mitt inre jag förmån I icke
åtkomma.» Om en tyrann under hotelser med
döden ville aftvinga oss pliktvidriga gärningar, så vore
döden visserligen att föredraga; men det vore då
pliktenligare att afvakta den lott tyrannen bestämt
oss än att medelst ett själfmord gå den i förväg.
Orsaken, hvarför Seneka och Epiktet icke för alla
händelser fördömde själfmordet, torde ligga dels i
den vördnad och beundran som hela den stoiska
skolan hyste för de båda frihetskämparne Brutus
och Kato, hvilka heldre dogo en frivillig död än de
ville öfverlefva den romerska republikens undergång,
dels äfven i den ringaktning de hyste för kroppen
och människans sinnliga natur. —
Jag kan icke sluta denna redogörelse för den
stoiska filosofien, utan att ännu en gång framhålla
hennes stora betydelse för humanitetsbegreppets
utveckling. Då stoikerna lärde, att det icke finns
något annat i moralisk mening godt än den
pliktenliga, den dygdiga viljan, och att allt annat vore
likgiltigt, så drogo de däraf den slutsats, att börd,
rang, fädernesland och rikedomar icke utgöra
verkliga gradmätare för människornas värde, utan att
endast dygden gör den ena människan bättre än
den andra. De lärde äfven, att Gud är det eviga
förnuftet, en allt lifvande och allt genomträngande
ande, som med särskild klarhet uppenbarar sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
