- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 4. Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi. Hållna i Göteborg höstterminen 1878 /
164

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

len vara af gudomligt ursprung; men medan
stoikerna ansågo själen likasom en gnista, utsprungen
ur den gudomlige anden, hvilken gnista, så länge
vår individuella tillvaro fortgår, kan brinna af sin
egen kraft och inom sina ringa gränser lysa med
den sedliga renhet, som tillhör hennes urkälla, såg
platonismen i själen en i materien fången, men till
sitt gudomliga ursprung tillbakariktad och
tillbaka-sträfvande stråle, som vore ingenting utan ständig
gemenskap med sin urkälla. I likhet med stoikerna
förklarade äfven platonikerna, att människorna icke
äro till för att söka sitt eget själf viska bästa, och
att detta aldra minst är att söka i sinnlig
tillfredsställelse. Hvad vi ha att eftersträfva är den högsta
möjliga likhet med Gud, och därur uppspringer äfven
den enda orubbliga lyckan, den enda verkliga
lycksaligheten. Människans jordiska lif betraktades af
platonikerna som en skola för evigheten, som en
luttrings- och förberedelsegrad för en högre tillvaro,
och om den stoiska filosofien allt för ensidigt
betonade den moraliska själftillräckligheten och styrkan, så
kompletterade platonismen det sedliga idealet genom
att lägga vikt på ödmjukheten hos den människa,
som lärt sig älska Gud och söker likna honom. Det
grekiska ordet tapeinos, som betyder låg, ringa,
ödmjuk nyttjades af grekerna annars nästan alltid i
föraktlig mening, och ödmjukheten gällde för de
fleste bland dem som slafvisk själfförnedring. Det
är Plato och hans efterföljare, som adlat detta ord
och nyttjat det i en mening, som kommer det kristna
begreppet om ödmjukhet ganska nära.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:41:50 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfilosof/4/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free