Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man från klokhetsmoralens ståndpunkt endast
fördöma gärningsmannens brist på förutseende, men
icke hans motiv. Mördaren Thomas, hvars
hälvetes-maskin vållade explosionen i Bremerhafen, hade
verkligen gjort ganska mycket, för att ur
klokhetsmoralens synpunkt vara otadlig. Han hade slugt uträknat,
huru det af honom beställda och ställda uret skulle
åstadkomma en förödelse, efter hvilken endast några
landdrifna skeppsspillror möjligen kunde vittna om
en timad olycka, men icke om ett sataniskt
nidingsdåd ; men han ställde icke uret rätt, eller han kände
icke tillräckligt dess konstruktion, och endast detta
kan ur klokhetsmoralens synpunkt läggas honom till
last. Om klokhetsmoralens anhängare häremot
invända, att klokheten ju äfven bjuder människan att
afstå från sådana gärningar, som kunna medföra
samvetsagg, och att således alla brott äfven på
klokhetsmoralens ståndpunkt böra undvikas, så ligger
visserligen denna invändning nära till hands, men
har i logiskt afseende det felet med sig, att
klok-hetsmoralen därmed tillintetgör sig själf, i det den
öfver den kloka egoismen plötsligt ställer en annan
moralprincip, nämligen samvetet, som just anklagar
de själfviska handlingarna och ger sitt bifall till
dem, som flutit ur en hängifven och uppoffrande
pliktkänsla.
Men det är icke blott den hemlighet, hvarmed
ett brott kan omgifvas, som gör klokhetsmoralen i
praktiskt afseende lika otillräcklig, som den i
teoretiskt afseende är falsk och förkastlig. Äfven
brottslingens samhällsställning kan skydda honom mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
