Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vår högre andliga natur verkligen äga slumrande
anlag och en immanent bestämmelse till att äfven i
sedligt afseende varda Guds barn. Är det
verkligen så, så förverkligar ju människan sitt eget högre
väsen, i det hon uppfyller Guds vilja, och allt tal
om lön som motiv för hennes handlingar är äfven
ur denna synpunkt’ alldeles uteslutet och än mer
vedervärdigt att höra, än om det hette, att vi för
löns skull hafva att med lydnad och vördnad
omfatta våra egna köttsliga föräldrar.
I sin liknelse om den yttersta domen har Jesus
än en gång brutit stafven öfver ej blott den jordiska,
utan äfven den transscendenta klokhetsmoralen.
Såsom jag vid ett föregående tillfälle påpekat, är det
de orättfärdige och gudlöse, som i denna liknelse
och helt visst med största uppriktighet försäkra, att
de skulle mättat den hungrande, klädt den nakne
och härbergerat den husville, om de blott vetat, att
de därmed gjort Gud en tjänst, för hvilken de hade
haft att vänta lön. Detta innebäres tydligt i deras
fråga till den högste domaren: »När sågo vi dig
hungra?* o. s. v., och meningen med liknelsen blir,
om möjligt, än mer klar af de rättfärdiges ord, som
innebära, att de uppfyllt sina plikter mot nästan
utan all beräkning därpå, att det var den högste
själf i de naknes, hungriges och husvilles personer,
som de hugnade.
Sedd ur den subjektiva moralprincipens eller
bevekelsegrundens synpunkt är således Jesu lära ett
det fullkomligaste uttryck af mänsklighetens eget
högsta moraliska medvetande. Hvad denna lära är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
