Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från den objektiva och från den absoluta
moralprincipens ståndpunkter faller utanför gränsen af denna
föreläsning. Tiden medgifver mig hvarken att nu
ingå på dessa frågor eller att, såsom min afsikt var,
gifva en framställning af de olika kristna kyrkornas
skiftande moralsystem. Måhända blir mig i
framtiden ett tillfälle öppet att återvända till detta ämne,
och det skulle vara mig en innerlig glädje att då få
återse den åhörarekrets, som så vänligt lyssnat till
dessa föreläsningar.
Då den antika stoicismen uppställde sin
subjektiva moralprincip i det oegennyttiga, pliktenliga
sinnelaget, så betonade han insikten, kunskapen som det
starkaste stödet för ett sådant sinnelag. För nästan
alla de antika filosofiska systemen är vetandet hart
när detsamma som dygden. Äfven Jesu lära
förutsätter naturligtvis en kunskap om Guds vilja, men
söker den oegennyttiga viljans fasta stöd i kärleken,
ej i vetandet, således i ett förädladt och renadt
känslolif. Stoicismen föraktade all annan känsla
än pliktkänslan. Jesus åter vädjar till människans
förnuftiga väsen i dess helhet, således äfven till
förnuftkänslan. Däraf kommer, att stoicismen bär något
manligt sträft i sina anletsdrag, medan kristendomen
afplånat denna sträfhet och sammansmälter så att
säga det manliga och det kvinnliga till ett enda
fullkomligt mänskligt väsen. Kristendomen fordrar icke
endast dådkraft, insikt och högsinthet, utan äfven
ödmjukhet, tålamod och hängifvenhet. Denna
skillnad är genomgående med afseende på den antika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
