- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
4

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En natt vid hafsstranden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ett stycke från stranden sågs ett skonertlikt
fartyg ligga för ankar, speglande sin smärta resning i
den försilfrade böljan. Ett oredigt sorl af
menniskoröster, som tycktes komma från dess däck, trängde
till hans öra, blandadt med vattnets entoniga
sqvalpning mot strandens klippblock.

Mannen stod en stund orörlig, med blicken riktad
på fartyget. Han öfverlade med sig sjelf. Och liksom
för att under sin tankeverksamhet äfven hafva en
sysselsättning för sina händer, kastade han kappan
tillbaka, framtog ur sitt bälte en pistol, undersökte dess
lås, vägde den några ögonblick i handen och stack den
åter i bältet.

Derefter förde han en signalpipa till munnen och
frambragte dermed ett skarpt ljud, liknande en
nattfågels skri och mångdubbladt af klippornas eko.

Straxt derefter besvarades hans signal af en
alldeles dylik, som kom nedifrån klipporna närmast
hafsstranden. En person i slokig hatt och kavaj dykade
upp bland dessa och klättrade raskt upp till den höjd,
på hvilken den obekante befann sig.

— Äro förberedelserna träffade? frågade den
sednare, då den nyss ankomne stod framför honom
och ödmjukt blottade ett väderbitet, af ärr och
skråmor vanstäldt ansigte.

— Ja, svarade denne, — men jag vågar ännu
en gång bedja er betänka, kapten, att . . .

— Allt väl öfverlagdt, vän Ruys, inföll den så
kallade kaptenen med en otålig rörelse. — Har du
undersökt djupet?

— Det är tillräckligt, svarade Ruys.

— Och hela besättningen är samlad ombord?

— Hvarenda man.

— Och ingen har varit i land, sedan de ankrade
här?

— Ingen, kapten. Men jag har haft stor möda
att hålla den från landbacken, må ni tro. De ha nu
pengar fullt upp och vilja, såsom naturligt är, förströ

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free