- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
5

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En natt vid hafsstranden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig efter resan. Missnöjet är stiget till det yttersta,
och jag har dagligen fruktat myteri. Emellertid har
jag gjort hvad jag kunnat, för att lugna dem: jag
underrättade dem, att ni skulle komma ombord i natt,
och att vi derefter genast skulle segla in till
Stockholm.

— Godt.

De begge männen lemnade höjden och klättrade
nedför klippan, som skilde dem från hafvet. Vid
stranden låg en julle, som Ruys begagnat, då han
lemnade fartyget.

Ruys satte sig vid årorna. Allteftersom man
nalkades skonerten, tycktes stojet på dess däck tilltaga
i styrka. Dryckessånger, svordomar och alla slags
oljud, som en menniskostrupe är i stånd att frambringa,
blandades med hvarandra till en symfoni, som skulle
förekommit sjelfva Beelzebub odräglig.

Jullens framkomst åstadkom ett kort uppehåll i
oväsendet. Väderbitna skäggiga ansigten blickade fram
öfver relingen, och fallrepet nedkastades.

Då kaptenen och hans löjtnant ... ty i egenskap
af sådan tjenstgjorde Ruys ombord på detta fartyg . . .
uppkommit på däck, mötte dem här ett skådespel af
en för svaga nerver obehaglig art: men det var tydligt,
att ingendera af nämnde herrar besvärades af sjuklig
känslighet, ty de öfverforo däcket med mönstrande,
men ingalunda häpna blickar.

Framför dem låg en man af besättningen badande
i sitt blod. Ett hugg af en änterbila hade klyft
hufvudskålen, och hjernan låg utrunnen på däcket.
Likets hand omfattade ännu en i månskenet blänkande
knif. Mannen hade utan tvifvel blifvit mördad under
en tvist med någon af sina kamrater.

En hög af guld- och silfvermynt låg ett stycke
från liket, men icke längre bort, än att blodströmmen
funnit en väg dit och besudlat den blanka metallen.
Det var den fallnes andel i bytet. Kamraterna sutto
deromkring och spelade om rättigheten att ärfva honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free