- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
7

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En natt vid hafsstranden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Man skyndade att efterkomma befallningen.
Kaptenen läppjade på bägarens innehåll och slungade den
derefter i hafvet.

— Vi hafva bättre vin ombord, sade han och
gaf Ruys en vink. — Upp med det bästa fatet och
rulla detder i sjön!

Detta var en befallning, som behagade fribytarne.
Medan några följde Ruys ned i lastrummet, för att
efter hans anvisning hemta det beprisade fastaget,
förenade sig andra om att lyfta det redan anlitade fatet
öfver bastingeringen och vräka det i hafvet.

De spelande hade nu efter tärningarnes utslag
delat arfvet och anslöto sig till de öfrige. Kaptenen
gick akterut och betraktade, lutad mot ratten, scenen
framför sig. Ruys åtog sig värdskapet, fyllde bägarne
och uppmuntrade att flitigt tömma dem.

— Ett herrligt vin! En förening af eld och
rosendoft! upprepade han, under det han slog uti. Men
hans röst darrade, och kallsvetten stod på hans panna.

Vinet måste varit blandadt med något starkt
narkotiskt ämne, ty det dröjde ej länge, innan den ene
efter den andre af besättningen vacklade bort, för att
öfverlemna sig åt en öfverväldigande sömn. De
öfverblifne misstänkte dock ingenting; äfven deras ögonlock
kändes slutligen blytunga . . . den sista gnistan af
medvetande slocknade . . . den sista dryckesvisan
afstannade ofullbordad . . . bägaren föll ur den siste
dryckeskämpens hand . . . och allt var tyst.

Ruys smög bort till kaptenen . . . smög på tå,
som om han fruktat att väcka de sofvande.

— Nåväl? hviskade han.

— Jag har öfverräknat karlarne och ser, att
ingen fattas. Bär ner dem under däck, och se till
att allt flytande gods äfven kommer ner! Tillbomma
luckorna och öppna läckan i lastrummet!

— Skall ske, mumlade Ruys dystert och gick
med synbar motvilja till sitt hemska arbete.

Kaptenen vände ryggen åt däcket, lutade sig mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free