Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En natt vid hafsstranden - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans blick sväfvade öfver vattnet och tycktes söka
det sjunkna fartyget.
— Kapten, sade han, — jag känner en aning,
att vår bana snart är slutad. En sådan gerning som
denna nedkallar Ödets makter öfver oss.
— Redan samvetsbetänkligheter? inföll kaptenen
i skarp hviskande ton, som i Ruys öron lät som en
hotfall varning.
— Nej, sade Ruys. — Jag skrifver detta på
ert eget syndaregister.
— Gör det, och du handlar klokt! Hvad vi
gjort, var nödvändigt. Karlarne hade lärt känna mitt
verkliga namn och min samhälsställning ... huru är
mig ännu en gåta. Jag ville ej bero af en mängd
lösgläfsta skurkars oförsigtighet, vinstbegär eller
samvetsagg ... Kom!
— Ännu ett ord, kapten! sade Ruys och steg
upp. — För tvenne dagar sedan seglade ett fartyg
här förbi i nordlig riktning. Dess kurs var sannolikt
ställd på Stockholm. Jag igenkände det, såvisst som
jag känner er. Det är samma fartyg, som så ofta
följt oss på hafvet och injagat hos vårt manskap
vidskeplig fruktan. Det bär vår olycka ombord.
— Bah! Du har drömt, sade kaptenen otåligt. —
Låt oss gå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
