- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
10

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

studerad, konstkännare hyste han likväl varm
beundran för de mästerligt arbetade nattvardskalkar,
dopfuntar, vigvattenskärl och helgonbilder, som Tysklands
katolska kyrkor innehöllo och medförde också hem
ett helt andligt konstkabinett — af idel guld- och
silfverarbeten, ty han hade ej haft hjerta att beröfva
templen de rörande prydnader, som voro af simplare
ämnen.

Hemkommen ledsnade han hastigt vid sitt
konstkabinett . . . han var en man af flygtiga tycken . . .
förvandlade det derför i penningar, nedref den
furutimrade byggning, som sett hans fader födas och dö,
samt uppbyggde af tegel ett ståtligt hus i den tidens
stil.

Här lefde den gamle krigsbussen glada dagar, lik
en medeltidens riddare i sin borg, höll stort stall och
förplägade sig och talrika gästor med vin från Rhen
och Donau. Ett mycket beryktadt sällskap af
förnäma rumlare, kände under namnet Goinfres, hade
hos honom ett kärt tillhåll, och i Sjöviks salar ljöd
ofta Lorenz von der Lindes skämt, firades de vilde
bröderna Horns orgier.

När slutligen Drake, mätt af år och nöjen, lades
på sin sotsäng, dog han i det hugnande medvetande, att
han lefvat ett gladt lif . . . vixit dum vixit lætus ...
och efterlemnade åt herr Gustaf, sin enda son, en tom
kassa och betydligt kringskurna egor.

Gustaf Drake var af annat lynne än fadren. Han
hade ärft dennes kraftiga natur, men ej hans böjelse
för ett gladt lefnadssätt. Vid universitetet, som han
lemnade vid fadrens död, umgicks han med ingen.
Hans dystra, men fasta blick mötte med uttryck af
hat de stolta ynglingar, hvilka, såsom söner af
Sveriges högsta aristokrati, vid alla högtidliga tillfällen
intogo hedersplatserna framför sjelfva sina åldrige
lärare: den mötte med köld alla jemlikar, med
spotskhet alla underordnade. Man drog sig tillbaka för
denna frånstötande natur, och han sjelf sökte ingen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free