- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
18

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

års sorger förändra mycket; vi hafva dock sett
hvarandra förr. Finnes ingenting i mina drag, som
påminner er om förflutna tider?

— Nej, svarade Drake med en uppmärksam blick
på den gamla; — vill ni säga mig något, så tala icke
i gåtor, som jag ej har tid och lust att lösa.

— Ni har sett min dotter, upprepade Ingrid och
ställde sig vid dörren, likasom för att spärra utgången
för sin gäst: — hon är mitt enda barn; men jag egde
fordom äfven en son ...

— Som således är död? Gud vare hans själ
nådig!

— Jag vet icke, om han är död eller lefver, men
hvad jag vet är, att ni beröfvat mig honom ...

— Jag! utbrast Drake förvånad. — År ni
vansinnig, gamla qvinna?

I sjelfva verket lyste Ingrids ögon i detta
ögonblick at en besynnerlig glans, icke olik den lågas, som
i de sinnesrubbades blick visar sig som det sista
flämtandet af förståndets ljus.

— Yill ni lugnt höra mig? frågade hon i fast ton,
som likväl tillkännagaf, att hon väl visste, hvad hon
ämnade säga.

— Jag skall höra er, svarade Drake,
eftergif-vande för sin egen nyfikenhet, — men om ni ej
förmår att på tillfredsställande sätt förklara edra ord, så
var öfvertygad, att jag i morgon låter föra er till
dår-kistan.

— Erinrar ni er, att ni i edra första ynglingaår
ofta vistades hos er fars vapenkamrat, er aflidne
svärfar? Yid gränsen af hans egendom låg ett hemman,
som egdes af mina barns fader, en man, som blott
var bonde, men hvars ättetal står ristadt på åldriga
runstenar, och under hvars fader måhända edra tjenat
som trälar. Främlingen, er svärfar, fann med vänners
tillhjelp några papper, som lära bevisat hans
egande-rätt till detta hemman, och min man dog i rättan tid,
för att ej se det ryckt ur sina händer. Men han ef-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free