- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
21

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

grepp och känslor opassande för hans stånd, ni kan
anse er sjelf som den första orsaken till hans olycka.
Dock nekar jag icke, att jag vid det nämnda tillfället
handlade med en uppbrusande ynglings häftighet, och
vill gema på något sätt godtgöra detta. Är ni i
saknad af något för ert torftiga uppehälle, så vänd er
till mig . . .

I detta ögonblick öppnades dörren, och samma
späda elfvelika gestalt, som Drake sett i skogsbrynet,
uppenbarade sig ånyo.

Den unga Ellen, som sett den ståtlige ryttaren
inträda i modrens koja, hade af barnslig fruktan
skyndat in i skogen och tillbragt en stuiri derstädes med
sina ensliga lekar, tilldess hon trodde, att den
ovanlige gästen aflägsnat sig. Nu stannade hon, blygt
rodnande på tröskeln, rädd att inträda och tvekande, om
hon åter borde skynda bort; men då hon skyggt
mönstrat den främmandes dystra, ovänliga ansigte och
upptäckt sin mors ännu upprörda tillstånd, försvann
hennes tvekan: hon flyttade sig med några steg till
sin mors sida och fäste ur sina stora klara ögon en
forskande blick på mannen, för att i hans ansigte söka
läsa hans sinnelag och afsigter.

— Jag är nog lycklig att kunna afslå ert anbud,
sade Ingrid med värdighet. — Mina behof äro få, och
mina enda önskningar fastade vid detta barn . .. Måtte
ej äfven hon blifva ryckt ur sin mors armar och falla
offer för tidens ondska! För hennes skull fruktar jag
döden. Men det är något, som jag för hennes skull
fruktar ännu mer än döden, och det är männen af
ert stånd, herre!... Men hvarom talar jag? Jag
uppehåller er, och er tid är dyrbar. Har ni tör öfrigt
något att befalla?

Drake, hvars panna på ett märkvärdigt sätt
klarnade, under det han betraktade flickans ädla
anletsdrag, afdrog handsken från sin venstra hand och
lossade en guldring, i det han yttrade till Ingrid:

— Får er dotter emottaga denna vängåfva såsom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free