Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett tecken, att förflutna sorgliga händelser kunna
försonas?
— Ni nedlåter er nu alltför djupt, ädle herre,
svarade Ingrid. — Hvad skadar det er, att mitt hjerta
ej kan glömma förlusten af en son? Och om han
lefver, så hvilar hämden eller försoningen endast i
hans händer.
Ellen såg frågande på sin mor och drog handen
tillbaka undan den gåfva, som den förnäme herrn räckte
henne. >
Drakes panna mulnade åter. Han stod ett
ögonblick tveksam.
Måhända* Jngick i bevekelsegrundema för hans
handlingssätt en~ icke obetydlig del fruktan för den s.
k. kloka qvinnans mystiska makt.
Huru än dermed förhöll sig, beslöt han sig
slutligen för att behålla den försmådda gåfvan och aflägsna
sig.
Han sade ett kort farväl och drog ett djupt
andedrag, när han åter befann sig i fria luften.
Petrus, som väntade med hästarne vid grinden,
hade hyst ¿varjehanda farhågor med anledning af sin
herres långa dröjsmål hos den med vidskeplig fruktan
ansedda Ingrid. Äfven han andades lättare, då han
nu fick lemna kojans grannskap och bakom sin herre
fortsätta ridten genom skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
