- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
39

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Min fröken, inföll en annan, som tog ordet
från denne, — skänk mig denna afundsvärda knopp,
hvars doft måste vara fördubblad, sedan ni andats
på den! Skänk mig den, och ni gör mig till ”den
lyckligaste bland dödlige»\

— Ni förekom mig, herr grefve, sade en
tredje, en ung man, som studerat juridiken under
Stjern-höök, — men om också er rättighet sålunda ur
juridisk synpunkt kan vara större än min enligt
grundsatsen Prior tempore potior jure *), appellerar jag
dock till fröken SkyttSs obestridliga rätt att donera
denna rosenknopp till hvem hon behagar.

— Och jag, inföll en fjerde, — jag hänskjuter
saken till fröken Skyttes hjerta ...

— Och hvad säger du? utbrast Maria och
vände sig till en vacker yngling, som stod några steg
från kretsen och nyss slutat ett samtal med en
medelålders man af imponerande utseende, till hvilken i
samma ögonblick riksrådet Skytte närmade sig.

— Jag, svarade ynglingen med en kall bugning

— jag säger ingenting. Jag vågar ej täfla med
dessa herrar.

— Endast en kusin kan vara så likgiltig för en
sådan gåfva! utbrast en af beundrarne; de öfrige
instämde.

Men ynglingen, som i sjelfva verket var Marias
kusin, Adolf Skytte, son till lagman Johan, svängde
om på klacken och aflägsnade sig, utan att märka den
skugga, som plötsligt sväfvade öfver Marias ansigte,
eller den blick, hon slungade efter honom ... en blick,
hastig som ett stjernfall, och likväl tydligt talande
om smärta, sårad stolthet och vrede.

— Nåväl, min fröken, bad en af kavaljererna,

— afgör nu i nåder vår tvistefråga!

— Ovissheten är grymmare än den kalla
verkligheten, försäkrade Stjernhööks lärjunge.

*) Ju förr till tiden, dess bättre till rätten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free