- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
51

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om ej händelsen varit den, att flickan sjelf, aflägsnad
från hufvudstadens förströelser, började känna
tomheten i sitt hjerta odräglig och med hela häftigheten
af sin passionerade natur hängaf sig åt en vaknande
och allt starkare böjelse för just sin älskvärde och
vackre slägtiog.

Nåvälr hvad förmådde hindra tvenne nnga hjertan,
som branno endast för hvarandra, att mötas och ljuft
förena sina lågor? Det är sannt, att Adolf och Maria
voro syskonbarn, och lagen lade hinder i vägen för
så nära beslägtades förening, men mångfaldiga exempel
hade bevisat, att detta hinder ej var oöfvervinnerliga
helst då mäktiga anförvandter kunde använda sitt
inflytande, för att rödja det ur vägen. Hvad hindrade
således?

Vi vilja i största möjliga korthet besvara denna
fråga, ty vi hafva en förkänning deraf, att läsaren
tröttnat vid denna återblick på det förflutna, så nödvändig
den än varit, och väntar, att det genom kapitlets
öf-verskrift på sätt och vis utlofvade yrvädret skall
utbrista öfver våra resandes hufvuden. Dock, tålamod!
Himlen är klar, vinden sofver, ingenting bebådar ännu
stormens annalkande.

Likasom Maria utan svårighet förstått att läsa
i Adolfs hjerta, så började äfven denne att af vissa
tecken ana, det hans böjelse var besvarad. Länge
misstänkte han sina egna ögons vittnesbörd, ty Jmns
Virgilius hade lärt honom, att älskande ofta se i syne
och taga skugga för verklighet. Men han hade nu
fått mod att göra slut på ovissheten. Han bekände
sin kärlek och läste med outsäglig fröjd på Marias
rodnande kind, i hennes strålande, men blyga blick,
i sjelfva darrningen af hennes hvita hand, att densamma
var besvarad. Hans sällhetsrus blef dock af kort
varaktighet. Maria började snart ådagalägga en
isande köld i sitt sätt att vara och uppbjöd alla
koketteriets medel, för att plåga honom. Och han . . . han
tog skenet för sanning . . . hans grofva manliga natur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfribyt/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free