- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
55

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lösa. Han föreställde henne, att de snart måste
upptäcka ljusskenet från Signildsborgs fönster, och att
detta skulle blifva för dem hvad fyrbåken är för
seglaren på hafvet. Men Maria lyssnade blott till
stormens vilda skakande toner, som nu fyllde rymden,
och i hvilka de uppskrämda vilddjurens tjut och
natt-fåglarnes skri bortdogo som svaga suckar,
frampressade af den lefvande naturens fasa för eleraenternas
kamp.

En häftig stöt, som var nära att kasta häst
och släda på sidan, förkunnade, att de resande
be-funno sig inom orkanens omkrets. Äunu några
ögonblick, och molnen, som hopats på himlahvalfvet,
nedstörtade i täta snömassor. Ett af dessa
yrväder-som i förskräcklighet föga eftergifva orkanerna i Sahara,
då sandhafvets brännheta böljor förfölja, upphinna och
qväfva karavanerna, hade inträffat. Adolf och Maria
befunno sig likasom inmurade i en graf, hvars väggar
flyttade sig framåt med samma hastighet som hästen
hvars lopp Adolf, besvärad af sin följeslagerskas armar
ej mer förmådde hejda

Så rusade den vilda jagten en lång stund framåt.
Men snart minskades hästens fart, allteftersom
drif-vorna högre och svårgenomträngligare hopade sig på
hans väg. Dennes beskaffenhet och de stötar, slädan
allt som oftast erhöll, öfvertygade Adolf, att han ej
längre befann sig på sjön. Hvarthän det bar, om
mot söder, norr eller något annat.väderstreck, visste
han icke. Slutligen kastades slädan omkull af en
våldsammare stöt, än någon af de föregående, och
hästen stannade, löddrig, darrande med uttömda
krafter och sänkt hufvud, likasom undergifvet afvaktande
sitt öde.

Då Adolf reste sig upp och upplyfte den af fallet
och förskräckelsen döfvade Maria, kände han en häftig
smärta i sin venstra arm; men tanken på hans och
hennes fruktansvärda belägenhet kom honom att
förgäta densamma. Snöflockarne föl lo allt tätare, drif-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free