- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
56

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vorna hopade sig kring det ställe, der de stannat.
Stormen sammanrullade dem till kullar, hvilka som
vågor på bafvet rörde sig framåt, men efterträddes
af andra, oupphörligt vexande i storlek.

Adolf insåg hela den fara, i hvilken Maria och
han sväfvade. Han visste ej, hvar han var, och ett
mörker, som om hans ögons ljus för evigt slocknat,
omgaf honom. Han kände, huru.snömassorna stego
allt högre, huru en graf bäddades under dem djupare
och djupare.

Maria vaknade nu till medvetande.

— Gud, Gud! Yi äro förlorade! ropade hon.

— Ännu. icke, svarade Adolf, i det han ställde
den omstjelpta slädan på sina medar och lyfte Maria
in uti densamma. Men hvarje försök att sätta hästen
i gång, var fruktlöst. Adolf besinnade sig icke längre,
utan sade:

— Håll dig fast vid min arm, Maria! Yi skola
bana oss väg genom drifvorna. Måhända är en
men-niskoboning och räddning icke långt borta.

— År detta vårt enda hopp att undkomma döden?

— Ja . . . Men jag känner styrka att kämpa
för vår räddning. Kom!

— Jag kan icke . . . Tanken på döden
förstelnar mig . . . Och en sådan ryslig död! Hvad har jag
då gjort, att Gud skall vara så grym! Dö så ungl
Nej, nej!

Adolf fattade flickan om lifvet och lyfte henne
ur slädan. Förtviflan återgaf henne för några
ögonblick hennes krafter, och hon vadade framåt vid
Adolfs sida. Men hvarje steg kostade ansträngningar,
den skarpa vinden genomträngde kläderna och
blandade sina isande atomer med de ungas blod. Maria
stödde sig allt tyngre på Adolfs arm och sjönk
slutligen ned bland drifVorna. Den friske, härdade
ynglingen började äfven röna inflytandet af den förfärliga
kölden. Lifsvarmen minskades, lemmarne förlorade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfribyt/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free