Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vänder; nu går jag till Signildsborg, för att taga edra
anhöriga ur deras oro för er bortovaro.
Ingrid nickade vänligt och gick. Adolf fann
hennes råd godt och sjönk straxt derefter ånyo i en
stärkande slummer, ur hvilken han en half timma derefter
väcktes af ett lifligt samtal från rummet bredvid hans
kammare. Han igenkände sin kusins röst och hörde
med nöje af hennes glada skratt, att nattens äfventyr
för henne aflupit utan skadliga följder. Sedan han
med någon svårighet klädt sig, till följe af sin svullna
arms styfhet, knackade han på dörren och frågade,
om han finge stiga in.
— Kom! hördes Marias röst.
Adolf begagnade sig af tillåtelsen och befann sig
nu i samma rum, som biet beskrifver då stugans
ega-rinna emottog besöket af herr Gustaf Drake. Vid
ena sidan af bordet under det ena af de små
bly-infattade fönstren satt fröken Skytte, visserligen något
blek, men med ett uttryck af ovanlig glädtighet i hela
sitt väsen. Hon faste vid Adolfs inträde en hastig
forskande blick på hans ansigte och fortfor derefter
att skämta med sitt sällskap, en ung flicka, som satt
midtemot henne vid bordet med armbågarne stödda
mot detta och det skönlockiga hufvudet hvilande i
begge händerna.
Ellen, ty det var hon, vände sig om, då hon
hörde dörren öppnas, och nickade utan förlägenhet åt
den inträdande; hon hade under natten hjelpt sin mor
att bära de afdånade in i stugan, hade deltagit i
beredningen af den dryck, med hvilken deras lifsandar
blifvit styrkta, och kände ingen fruktan för personer,
som i sitt hjelplösa tillstånd så berott af hennes mor
och henne sjelf. Flickan gjorde på Adolf samma
intryck, som förut på Gustaf Drake; det låg något så
främmande, besynnerligt och intagande i hennes väsen,
att Adolf nästan snarare skulle trott henne, om hon
sagt sig vara ett litet skogsrå, än nu, då hon, på till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
