Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågan, försäkrade,, att hon var dotter af Ingrid och
hette Ellen.
— Hon är en riktig vildinna, denna Ellen; sade
fröken Skytte skrattande, — men vi äro redan på
högst förtrolig fot med hvarandra. Vill du tro, Adolf,
att hon ärat mig med en bjudning att komma hit ibland
och helsa på sig? Och kan du gissa, på hvilka nöjen
hon bjuder? Hon vill visa mig, hvad hon väfvit och
spunnit, och hon vill föra mig ut i skogen till en bäck,
för att kasta stickor i den och se, huru de flyta bort
med vattnet...
— Nå, är icke det roligt? sade Ellen och såg
på Adolf, vädjande till denne.
— Jag tviflar ej, att du finner mycket nöje
der-uti, Ellen, sade Adolf; — då jag var barn, hade
jag samma tycke som du*, jag vandrade gerna i
skogen och älskade de ensliga, bäckar, som sorla i dess
mörker..’.
— Men, sade Ellen, — det är tråkigt att alltid
vara ensam. Vill du derför icke komma till mig
någon gång, fröken Maria?
— Fråga herr Adolf, om han ej vill blifva ditt
sällskap!
— Kom, begge två;! sade EUen lifligt.
— Sjackars barn, sade fröken Skytte, — du
förefaller mig som en vild blomma, som uppvext i en
öken. Har du någonsin hört talas om Gud?
Ellen såg förvånad på Maria.
— Och har du, inföll hon till svar, — aldrig
sett Gud?
— Hon är ej vid sitt fulla förstånd, tänkte
fröken Skytte, och skakade medlidsamt på hufvudet.
— Ser du Honom ej, då din mor släckt ljuset
i din kammare, och du läser dina böner, just innan
du somnar? frågade Ellen.
— Gud är en osynlig ande, upplyste fröken
Skytte; — det borde du veta, din lilla vildinna. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
