- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
63

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och der påtvungit henne sin hand. Melosina hade
förutsagt, att de enligt Ödets hemliga lagar måste
skiljas, om det en gång komme derhän, att han
förbannade henne. Skiljsmessans stund var nu inne.
Ray-mund, slagen af förtviflan och samvetsförebråelser,
känner nu först, huru djupt han älskar Melusina,och
hvilken ryslig lott han beredt sin maka, då hon nu
för alltid måste lemna allt, hvad hon älskade, honom
och sina barn, uppgifva hoppet om en odödlig själ,
som hon annars genom en lycklig sammanlefnad med
en mensklig make skulle förvärfvat, och åter ikläda
sig den fordna hamnen af ett vidunder. Han faller till
Me-lusinas fotter, och hon, på höjden af sin smärta, icke
blott förlåter: hon välsignar sin make, sina barn och
det hus, under hvars tak hon varit lycklig...
Deref-ter försvinner hon i en drakes skepnad. Men
nattetid, då alla i borgen sofva, sväfvar hon sörjande
kring dess tinnar och söker genom fönstren skåda en
skymt af sina barn och deras fader.

De ord, i hvilken sagan skildrade denna
skiljs-messa, voro enkla och hjertgripande. Adolf afbiöts
i sin läsuing af ett ohejdadt utbrott af sin kusius
munterhet. Han såg upp: Maria pekade skrattande
på Ellen, och då han flyttade sin blick till denna, såg
han tårar i hennes stora klara ögon. Men den unge
mannen fann detta icke så löjligt, som hans kusin
uppfattade det; han hade tvertom i sitt eget hjerta, vid
sagans enkla ord, erfarit en rörelse af
barndomsfri-rika, sedan länge slumrande känslor och kände sig
starkt hågad att trycka Ellens lockiga hufvud till sitt
bröst och kyssa tårarne ur hennes sköna ögon.

Men Ellen torkade sjelf sina ögon och sade med
hastigt återvunnen glädtighet:

— Man bör icke vara ledsen der öfver, ty det
är ju blott en saga... Men nu vill jag höra, om ni
också kan läsa detta.

Och dermed skyndade hon till en vrå af rummet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free