- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
64

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och återkom med en staf, fullristad med många slags
streckar och figurer.

Fröken Skytte sköt den besynnerliga stafven
i-från sig med ett slags vidskeplig fruktan : hon
ihåg-kom i hvems hus hon befann sig, och det rykte, som
bland folket var utspridt om Ingrid. Den unge
friherren deremot betraktade den med nyfikenhet, men
måste erkänna sin okunnighet om de inristade
tecknens betydelse.

Ellen klappade händerna af förnöjelse. Det var
en runestaf, hon förevisat, och började nu, lik én
liten professor, förklara symbolernas mening. Den
omstjelpte båten betydde isläggnihgen, fåglatne
flytt-fåglarnes aftagande, hjulet den kortaste dagen på
å-ret o. s. v. Få voro de tecken, för hvilkas
betydelse hon ej förmådde redogöra.

Under sådant samspråk förflöt tiden hastigt, i
synnerhet för Adolf. Men nu klingade bjellror
utanför stugan, dörren öppnades, och Ingrid, åtföljd af en
utaf lagman Johans trotjenare, inträdde. Denne
sed-nare var kommen för att ledsaga fröken Skytte
tillbaka till Signildsborg. Den unga fröken tackade
Ingrid rätt nedlåtande för den åtnjutna gästfriheten,
nickade vänligt åt Ellen, lät Adolf betjena sig vid
pels-kappans påtagande och satte sig i slädan.

— Adolf, hviskade hon med konstladt leende,
just som tjenaren lyfte piskan, för att sätta hästen i
gång, — låt icke förhexa dig! Och framför’ allt:
glöm hvad jag sade dig i natt under yrvädret! Det
var ord utan mening.

— Jag vet ej, på hvilka ord du syftar,
sade Adolf.

— Desto bättre, svarade hon och tryckte under
kappan handen hårdt mot sitt hjerta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free