Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wérhörei*
Adolf hade qvarstannat med anledning af sin
skadade arm, hvilken Ingrid straxt efter sin återkomst
på nytt undersökte. Hon framtog ur sitt skåp en
flaska med någon af henne sjelf tillverkad salva,
uppvecklade Adolfs skjortärm, men knäppte, innan hon
började bestrykningen, sina händer och mumlade med
hemlighetsfull och andäktig uppsyn några ord så tyst,
att patienten ej kunde höra, om det skulle vara er*,
bön eller besvärjelseformel. Bestrykningen var slutad,
och den gamla lagade sig till att ombinda armen med
linne, då Ellen, som under den tid detta fortgått, sett
ut genom det åt landsvägen vettande fönstret,
hastigt ropade:
— Moder, här komma tvenne främmande män.
— Må de komma, sade Ingrid och fortsatte att
linda armen.
— Den ene af dem är presten, fortfor Ellen
bleknande; — och han ser så sträng och mörk ut.
Gud, hvad jag är rädd!
— Din fjolla! Hvarför fruktar du presten mer
än någon* annan? sade Ingrid. — Så, unge herre,
låt raig nu försigtigt hjelpa er på med rocken, och
jag hoppas, att er arm i morgon bittida skall vara
frisk.
Ellen hade ej misstagit sig. Tvenne personer
hade nyss gått igenom grinden och syntes nu,
vadande i snön, närma sig Ingrids koja. Den ene af dem
var kyrkoherden magister Suenonius i full
embets-skrud, med. bibeln under armen. Den andre, som
troget klef i deJfotspår^Hans Yördighet trampat, tar
äfven en betydlig person i samhället, nämligen
länsmannen Askelin. Äfven han var klädd i embetsdrägt.
Tåget tog sig så högtidligt ut, medan det klefjade frarn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
