- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
67

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De i rummet närvarande blefvo synbart
förvånade öfver denna högtidliga, i predikareton framsagda
helsning. Ellen darrade och slöt sig nära intill
A-dolf. Denne, som nu var färdig att aflägsna sig,
betraktade nyfiket presten och den bakom dennes rygg
framkoxande länsmannen, i hvars feta ansigte fruktan
och en mödosamt tillkämpad embetsmanna-värdighet
på ett löjligt sätt blandade sig. Adolf beslöt att stanna
q var, såvida den i fråga kommande saken tilläte hans
närvaro, och han fattade Ellens hand, för att
lugna henne.

— Ett ovanligt ärende synes vara på fårde,
sade Ingrid* — Sitten ner, gode herrar, och hvilen er!
Och om J ej misstycken en liten förfriskning efter
vandringen, vill jag bjuda er smaka mitt öl...

— Nej, gör er icke besvär dermed, svarade
Su-enonius. — Vi förtära ingenting under ert tak.

— Gud bevara oss derifrån! mumlade
länsmannen med en åtbörd, som om han skjutit en
giftbägare ifrån sig.

— Men hvad kan anledningen vara, att jag
finner unge herrn på Signildsborg härstädes? frågade
Suenonius med ett misstänksamt ögonkast på Adolf.

Adolf omtalade i få ord nattens äfventyr och
den menniskovänliga omvårdnad, han och hans
led-sagarinna åtnjutit hos Ingrid.

Men Suenonius rynkade ögonbrynen, mumlade
något om »gjordt» väder och upphäfde derefter åter
sin stämma:

— Jag kommer för att i närvaro af denne
lagens tjenare förhöra dig, Ingrid, om din själs tillstånd
och din jordiska vandel, hvarom mycket ondt säges.
Du är ett af fåren i min hjord, och det är
herdens pligt att eftersöka de pestsmittade och skilja
dem från de andra, på det att ej hela hjorden må
gå till grund. Svara mig först och främst: hvarför
har jag ej sedan länge sett dig i templet, der ordet
förkunnas genom min mun?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free