- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
69

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

yrvädret, och jag hoppas, att den genom Ingrids
försorg snart skall blifva frisk. Deremot är min högra
hand i brnkligt tillstånd, och om ni tillåter . ..

— Skrif då, hvad jag sagt, nådig herre,
uppmanade Suenonius, under det Adolf intog länsmannens
plats.

Under tiden hade Ellen tvekande närmat sig
presten. Hon fattade hans hand, såg honom rädd och
bedjande i ögonen och sade*.

— Tala ej så hårda ord till min mor, bäste
herre! Du förskräcker mig.

— »Du!» röt Suenonius och stötte flickan
tillbaka. — Ilar din hedniska mor lärt dig att äfven i det
yttre visa förakt för Herrans tjenare ? ... Dock,
tilläde han med mildare röst, då han varseblef det
bedjande uttrycket i EHens oskuldsfulla ansigte, —
jag dömmer dig kanske för hårdt. Förlåt min
häftighet, mitt barn! Min själ är i ett upprördt tillstånd

... Men dina böner äro spillda på hälleberget, ty
min pligt bjuder mig förfara med stränghet.

— Gå ut, Ellen, sade Ingrid lugnt och klappade
sin dotter på hufvudet; — blif en stund hos vår
grannqvinna och kom sedan tillbaka! Detta samtal
skall, såsom jag hoppas, icke räcka länge.

— Nej, jag vill icke gå ifrån dig. Låt mig
stanna här!

— Lyd mig nu, såsom alltid, mitt barn! Jag
tror, att vi ingenting hafva att frukta.

Ellen tvekade. Hennes blick riktades ännu en
gång, innerligt bedjande, på presten, och vände sig
från dennes dystra, afskräckande fysionomi till den
unge Skytte, som nu slutat skrifva.

— Lyd din mor! Jag stannar hos henne, tills
du återvändt, sade denne med ett uppmuntrande
leende, som likt en ljusstråle trängde till Ellens hjerta.

— Du är god ... du skall försvara henne, så
tänkte Ellen, och detta hopp läste Adolf på hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free