- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
70

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

panna och i den innerliga blick, hon skänkte honom,
i det hon långsamt gick ut.

— Jag har nu skrifvit, sade Adolf till
Suenoni-us. — Vill ni höra?

— Nåväl I

Adolf läste:

»På herr pastor Suenonii fråga, hvarför ej
Ingrid på Tallmossen bevistar gudstjensten i kyrkan, blef
af henne svaradt ungefar med de orden, att bon med
sin dotter firar sia andakt hemma genom läsningen af
Guds klara och tydliga ord, det hon förstår, hvilket
åter ej är fallet med herr pastorns predikningar,
e-medan de, istället för att förkunna Kristi
kärleksfulla lära, som bjuder frid på jorden och menniskorna
en god vilja, sysselsätta sig med theologiska, för
allmogen obegripliga tvistigheter och hufvudsakligen gå
ut på förbannelser öfver papister, kalvinister och
syn-kretister. Och tillfogade nämnde Ingrid sin enfaldiga
mening, att det på jorden finnes nog hat och kif,
u-tan att man behöfver höra sådant från predikostolen.»

— Hvad är detta? utbrast Suenonius. — Ni
skrifver ej hvad jag dikterar.

— Jag skrifver, såsom jag sjelf hört henne
svara,

— Nådig herre, ni lägger ord i denna qvinnas
mun, dem bon aldrig yttrat...

— Andemeningen i mina ord var densamma,
inföll Ingrid.

— Tig, qvinna!... Och er, nådig herre, säger
jag, att ni skymfat mig på ett ovärdigt sätt och
förfalskat protokollet...

— Herr pastor, sade Adolf Skytte, — väg edra
ord bättre, eller, vid Gud skall ni stå till svars för
en ärerörig beskyllning mot en riddersman!

— 0, min Gud, mumlade Suenonius, — jag ser,
hvarthän det redan gått med sonen till den
gudfruk-tige herren till Signildsborg. Att äpplet skall falla så
långt ifrån trädet! Det kommer sig at läsningen ut-*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free