- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
72

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sinne, som ofta sträfvar emot, blir mer benäget att
uthärda åsynen af plågor och elände.

— Du lägger dina ord så väl, som om en viss
ande hviskade dem i ditt öra. Skrif, broder länsman

. jag menar: skrif i ditt minne ... det Ingrid på
Tallmossen på min andra fråga erkände, det hou
missbrukar Guds heliga namn att dermed fordrifva
sjukdom från menniskor och boskap.

— Från menniskor och boskap, upprepade
länsmannen och fortfor för sig sjelf, der han blifvit afbruten:

»Mörkrets furste, flykten tag &c. »

— Herr pastor, inföll nu Adolf, — upptag icke
illa, att jag gör er följande förslag: Uppskjut detta
förhör, tilldess ert sinne blifvit lugnare och er
uppfattningsförmåga klarare. Ni skall annars, mot er vilja,
bringa en anklagelse till stånd, som möjligen kunde
kosta en oskyldig menniska lifvet.

— Nådig herre, sade Suenonius, — jag skall
ödmjukt söka fördraga ännu mer smälek af en
yngling, hvars förste ledare jag varit på religionens väg.

— Ni förkastar således mitt förslag? Nåväl,
upplys då er fordne lärjunge i följande punkt, i
hvilken han är oviss och undrande. Huru vågar ni i
kyrkan hålla förböner för de sjuke? Om Ingrid
missbrukar Guds namn. då hon som hjelparinna kommit
till qvalens bädd och ber om ljus och styrka åt sig
sjelf och helsa eller lindring åt den lidande; så måste
väl ni i ännu högre grad göra et skyldig till samma
missbruk, då ni, kanske mången gång utan en
känsla af verkligt medlidande i ert hjerta, uppläser edra
förböner enligt stadgadt ritual och derefter icke lägger
två strån i kors, för att med mensklig hjelp
bispringa plågans rof?

— O, o! Hvilken gudlöshet! mumlade Suenonius.

— Detta öfverskrider alla gräiiser! Fortgå, uuge
Bi-leam, på denna väg, och ni skall snart höra, huru
sjelfva åsnorna upphäfva sin stämma mot eder!

— O, o! Ja, sjelfva åsnorna! upprepade läns-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfribyt/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free