- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
75

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

n

hafva missförstått Kristi lära om kärleken till nästan?

— Jag åtminstone har uppfattat Hans lära
alldeles såsom ni, Ingrid. Låt icke i sista stunden de
grundvalar svigta, på hvilka ni i hela ert lif byggt,
stackars qvinna! Och jaga förskräckelsen ur ert
sinne! Det kan omöjligen drabba er något ondt; om den
ursinnige presten i sitt blinda nit verkligen ämnar
förfölja er, skall hans tilltag stranda mot lag och rätt.
En oväldig domare måste prisa er verksamhet, i
stället för att fördöma den.

— Lagen, herre, stadgar det rysligaste straff för
trolleri... Och ... jag vill yppa allt för er. Det
är icke blott prestens hotelser, som komma mig att
bäfva: det är något fruktansvärdare, något
besynnerligt och oförklarligt. Menniskorna här i trakten hafca
plötsligt gripits af en verklig fasa för min person; de
bemötte mig förut med skygg aktning; nu fly dé mig
som en pestsmittad, Och ännu mer: det bor i
socknen en gammal qvinna vid namn Karin, om hvilken
folket påstår detsamma som om mig, att hon
nämli-geu är erfaren i hemliga konster. Jag mötte denna
qvinna, som jag aldrig gjort något ondt, för tvenne
dagar sedan på landsvägen. Hon nickade med
hemlighetsfullt utseende; jag helsade tillbaka och ville gå
förbi henne. Då fattade hon mig i armen och sade
halfhögt: «du går nu så stolt förbi, som om du ej
kände mig, och likväl dansade vi rätt förtroligt
tillsammans vid höstgillet på Påskberget.» — Hvad menar du?
frågade jag häpen. »Tyst, tyst», svarade hon, »ingen
skall veta derom; men till påsken kan du ju taga
dotter din med dig till Mästaren.* Och då hon
talade så liknade hon en vansinnig. Samma dag
mötte jag en gammal grannqvinna, som haft till födkrok
att läsa besvärjelser öfver sjnka och ser mig med
o-blida blickar, emeda-n hon anser mig ingripa i sitt
näringsfång. Hon hviskade i mitt öra: »hvarför
förledde du mig att deltaga i höstgillet hos Satan’?»
Äfven af henne äskade jag förklaring öfver detta van-

y

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfribyt/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free